Märkte du när det hände? När den lilla frågan om bekräftelse eller hur? gick över till att bli själva bekräftelsen (ja), eller hur.  Jag minns i alla fall första gången jag hörde det, och hur konstigt jag tyckte det lät. Vi brukade ju säga:

– Så trevligt vi hade, eller hur?
– Jaa, jag håller med.

Nu låter det:
– Så trevligt vi hade.
– Eller hur.

Jag minns också första gången jag hörde någon säga: Jag stör mig på. Det var en femåring som sa så för ungefär trettio år sedan. Barnspråk, tänkte jag.  Men nu säger nästa ingen att något är störande eller att man blir störd av något. Det barnsliga var helt enkelt en innovation.

Ett ord som jag stör mig på (!) är ’påkommen’. Det låter som ett hittepåord, som något man säger när man inte kommer ihåg ertappad, tagen på bar gärning eller avslöjad. Men vem bryr sig (bryr sig om det, som vi skulle sagt förr).  Ordet finns och används ideligen.  Så när kommer verbet påkomma?

Skribent: Eva Bäckström

Käresta. Smaka på det. Visst låter det fint?  Och det funkar för alla. Kan vi inte börja använda det när vi talar om den vi har kär.  Då skulle vi slippa höra vuxna människor tala om sin pojkvän eller flickvän. För att inte tala om partner, så torrt. Och låt oss sluta fokusera på boendet. Sambor och särbor, usch så trist och oengagerat. Säg käresta om din älskling!

Skribent: Eva Bäckström

Någon hörde av sig: Nu får du, som språkpolis, lära folk på redaktionen att kylslagen betyder ljummen, inte kall! Två dagar i rad har man kunnat ta del av denna miss i tidningen.

Vad menade denna någon? Jo, att kylslaget är något som man slagit av lite kyla från, som inte längre är riktigt kallt, lite uppvärmt men inte varmt, tempererat snarare, det vill säga ljummet.

Det är förstås helt riktigt. Men vad spelar det för roll vad ordet ”egentligen” betyder om det gamla verbet kylslå fallit i glömska och nästan alla nutida användare anser att kylslagen betyder kall eller kylig? Vad är poängen med att säga att de har fel? Språkbrukarna vinner till slut i alla fall. Även om det är surt för den som ”har rätt”.

Skribent: Eva Bäckström

Det verkar som om nyhetsreportrar inte längre vet säkert om det som de skriver om verkligen har inträffat. Ofta måste det garderas med att något ska ha hänt.  Man får intryck av att det är så brått med att berätta vad som antagligen har hänt att det inte finns tid att ta reda på vad som verkligen hände, om det hände.

Ibland förkommer det föralldel en källa men ändå måste det tydligen garderas – som om  man inte litar på  den.

Vad är detta för ett fenomen? Är det bara ett annat sätt att uttrycka sig? Eller handlar det om att man nöjer sig med allt för lite fakta? Jag befarar att det är det senare.

Skribent: Eva Bäckström

Ibland gör man upptäckter i det svenska språket. Första gången jag la märke till det engelska orden ’mother of pearl’ för pärlmusslans inre, tänkte jag: Wow så vackert! Inte som på svenska. Vi säger ju… pärlemor.

På det polska hotellets frukostmeny hittade vi översatt till svenska: ägg i oordning.
Ja just det, tänkte jag, så fyndigt. I stället för scrambled eggs. Eller, ja…äggröra.

I vissa språk envisas man med att göra saker mindre. Som i grekiskan till exempel där man, fast flaskan är stor, kallar den det lilla vattnet.  Grekerna pratar om det lilla vinet, en lite ouzo, en liten stol – det mesta kan göras litet, i det oändliga. Vad ska det vara bra för?

Men inte är det konstigare än att vi tycker det är dags för lite mat, lite kaffe, lite vin, önskar oss lite bättre väder, att vi vill vara lite snygga i håret eller få på oss lite kläder, ha lite trevligt. Ska vi sätta fram lite kvällsmat? kan vi fråga. Eller tycka att någon borde bringa lite reda bland alla papper. Lite?

Ett annat grekiskt exempel: Säg mig inte betyder helt enkelt säg mig. Så dumt, kan man tycka. Tyckte jag, tills jag kom på att även i svenskan petar vi in negationer ibland: Kan du inte hjälpa mig?  Kan du inte försöka förstå? Ska vi inte gå hem nu? Ska vi inte ha fest snart? Ska vi inte ta disken innan vi åker? Kan vi inte vara vänner nu? Kan vi inte sluta bråka? Är det inte dags att öppna presenterna? Inte?

Dubbel: Kan du inte bringa lite reda bland alla dina papper?

På ingen av dessa frågor kan vi svara ja – bara nej eller jo.

Skribent: Eva Bäckström