En fundra: Konstigt hur det ändras, eller hur? Ja, eller hur.
Märkte du när det hände? När den lilla frågan om bekräftelse eller hur? gick över till att bli själva bekräftelsen (ja), eller hur. Jag minns i alla fall första gången jag hörde det, och hur konstigt jag tyckte det lät. Vi brukade ju säga:
– Så trevligt vi hade, eller hur?
– Jaa, jag håller med.
Nu låter det:
– Så trevligt vi hade.
– Eller hur.
Jag minns också första gången jag hörde någon säga: Jag stör mig på. Det var en femåring som sa så för ungefär trettio år sedan. Barnspråk, tänkte jag. Men nu säger nästa ingen att något är störande eller att man blir störd av något. Det barnsliga var helt enkelt en innovation.
Ett ord som jag stör mig på (!) är ’påkommen’. Det låter som ett hittepåord, som något man säger när man inte kommer ihåg ertappad, tagen på bar gärning eller avslöjad. Men vem bryr sig (bryr sig om det, som vi skulle sagt förr). Ordet finns och används ideligen. Så när kommer verbet påkomma?
Skribent: Eva Bäckström