Från medarbetarberättelser till de/dem/dom-debatten – en summering av FoT 12
Förra veckan deltog jag (Mikael Berger) i den tolfte konferensen i serien Forum för textforskning (FoT) vid Linnéuniversitetet i Växjö. Temat för konferensen var ”empiri och teori i text- och skrivforskning”, och bland talarna fanns t.ex. Jana Holsanova (från Lunds universitet) och Ellen Krogh (från Syddansk Universitet).
Tyvärr missade jag många av föredragen, eftersom jag själv skulle ge ett föredrag. I den här texten kommer jag därför bara att ge några korta sammandrag från de föredrag som jag lyckades hinna lyssna på. Det rör sig om följande talare och teman:
- Britt-Louise Gunnarsson om medarbetarberättelser i multinationella företag
- Henrik Rahm och Niklas Sandell om värde(n) i välfärdstaten
- Anne Kjærgaard och Karen Holk Jeppesen om högläsningsmetod för att testa effekter av ton
- Susanna Karlsson och Lena Lind Palicki om de/dem/dom/de(t)-debatten
Medarbetarberättelser i multinationella företag
I Britt-Louise Gunnarssons föredrag belyste hon framträdande textuella drag i presentationen av några utvalda globala företag. Särskilt fokus låg på presentationen av medarbetarna på företagens hemsidor, och enligt Gunnarsson framhävde texterna följande egenskaper hos medarbetarna:
- Framgång, såsom personlig och karriärmässig utveckling inom företaget
- Positiva inställningar gentemot andra människor.
I texterna fann hon en tydlig balans mellan företaget och den anställdas röst, och hon argumenterade för att berättelserna kunde anses vara ett led i företagens marknadsföring: texterna beskriver framgång inom företagen och de här texterna förekommer ofta på samma sida som funktionen ”lediga jobb”.
Ett allmänt resultat som Gunnarsson lyfte fram var dels att företagstexterna betonar de anställdas möjlighet att utvecklas, dels att de anställdas berättelser kan vara en del av företagens marknadsföring.
Värde(n) i välfärdsstaten
Henrik Rahm och Niklas Sandells föredrag hade titeln ”Värde(n) i välfärdsstaten”, och detta föredrag var baserat på fynden från ett projekt där de studerat en mängd årsredovisningar från statliga verksamheter (såsom Vattenfall, Systembolaget osv.). I materialet hade de undersökt hur olika värden motiveras.
Värden som motiveras i årsredovisningarna är av olika slag, visade Rahm och Sandell i föredraget; det kunde exempelvis röra sig om demokratiska värden i ekonomiska mål, i uppdragsmål och i miljömässiga hållbarhetsmål. Rahm och Sandell visade också att målens motiveringar överlappar varandra på ett intressant sätt. Till exempel motiverades såväl miljömässig hållbarhet som uppdragsmål av liknande finansiella motiv i vissa av årsredovisningarna.
Rahm och Sandell argumenterade slutligen för att motiveringarna i årsredovisningarna också kan knytas till en större politisk diskurs: när t.ex. miljöproblem börjar komma i politiskt fokus motiveras miljömässig hållbarhet i linje med detta i årsredovisningar. Med andra ord menar Rahm och Sandell att motiveringar i årsredovisningar förändras i linje med den politiska diskursen.
Högläsningsmetod för att testa effekter av ton
Anna Kjærgaard och Karen Holk Jeppesen var (och är fortfarande) intresserade av att undersöka effekter av tonen i myndighetstexter. I deras föredrag diskuterade de en förundersökning där de använt en sorts högläsningsmetod för att komma åt hur mottagare reagerar på tonen i texter från det danska skatteverket.
I detta föredrag fungerade förundersökningen som ett diskussionsunderlag, och Kjærgaard och Holk Jeppesen ville få synpunkter på hur väl deras högläsningsmetod kan tänkas fånga in effekter av tonen i myndighetstexter. Mer specifikt innebar deras högläsningsmetod att informanterna kommenterade tonen i texten samtidigt som de läste den.
Enligt Kjærgaard och Holk Jeppesen visade förundersökningens resultat att mottagare inte uppskattar alltför formell eller alltför informell ton i myndighetstexter. Föredragshållarna menar alltså att mottagaren vill ha en slags ”mellanformell” ton. Efter föredraget lyftes dock ett potentiellt problem med förundersökningen: den genomfördes på språkvårdare, vilket kan ha medfört ett visst resultat, dvs. att språkvårdare kanske reagerar på ett sätt som de tänkta mottagarna kanske inte skulle göra.
Om de/dem/dom/de(t)–debatten
Susanna Karlsson och Lena Lind Palickis föredrag hade titeln: ”Själva språkstrukturen bjuder motstånd mot de och dem. En analys av språkvårdsdebatten kring problemkluster de/dem/dom/de(t) från 1904 till idag.”
I detta föredrag hade Karlsson och Lind Palicki flera frågor som utgångspunkt, bland annat den här: vad är den mest besvärliga språkriktighetsfrågan bland svenskalärare? Den här frågan har ställts i tidigare studier, men Karlsson och Lind Palicki bidrog med ny data i frågan: genom en enkät visade de att 60 % av de tillfrågade lärarna tycker att de/dem är den mest besvärliga språkriktighetsfrågan.
En annan fråga som Karlsson och Lind Palicki arbetade med i föredraget var den här: Hur har de/dem-debatten sett ut över tid? Denna fråga var primär i fördraget, och Karlsson och Lind Palicki kunde peka ut flera aspekter som förändrats över tid.
Framförallt framhävde Karlsson och Lind Palicki att (A) problembeskrivningen, (B) argumentationen och (C) lösningarna ser annorlunda ut nu jämfört med hur de såg ut tidigare:
- Engagerade akademiker diskuterade korrekt och felaktigt bruk i fråga om de/dem under 1970-talet. Svenskaläraren Nils Uthorn drog igång debatten som varade i 15 år. Under 2000-talet diskuteras problemet främst av journaliser, och debatten pågår inte alls lika länge. Dessutom beskrivs problemet numera utifrån elevens perspektiv, och fokus ligger ofta på lathet bland elever.
- Argumentationen förändras i den meningen att den/det som ska värnas förändras i debatten. Först är det språket självt som ska värnas. Det finns då de som vill värna om nordisk gemenskap, dialekters unika drag eller traditionsenlig stilistik i sin argumentation. Motståndarna är få under de tidigare debatterna.
I senare debatter förekommer fortfarande ett värnande om språket som sådant, men numera ligger fokus mest på värnande av språkliga nyanser och motståndarna har vuxit till antalet över tid. Numera tar de flesta dessutom fasta på inlärarens perspektiv, dvs. elevens perspektiv. Antingen menar man att eleverna borde värnas (och inte bli ”kanonmat” i riktighetsdebatten), eller också ifrågasätter man deras vilja att lära sig distinktionen de/dem.
- Hur såg lösningen ut över tid? I korthet pekade Karlsson och Lind Palicki ut två traditionella läger och ett tredje, nyare läger när det gäller lösningar: (i) de som vill ha kvar distinktionen de/dem, (ii) de som vill slopa distinktionen och övergå till dom, och (iii) de som vill slopa distinktionen och övergå till de. Enligt Karlsson och Lind Palicki har inte så många fler än Olle Josephsson hakat på den sistnämnda lösningen.
Summan av kardemumman var att de/dem-debatten har förändrats på flera punkter, men något bromsar förändringen från de/dem till de eller dom i skrift. Vad detta något är, det får framtiden avgöra.
Utöver att lyssna på intressanta föredrag träffade jag också på några andra medlemmar från föreningen: Ulrika Gotthardsson, Agneta Häggström och Barbro Zetterberg. I pauserna fick vi möjlighet att bekanta oss med varandra och diskutera ny textforskning och kommande aktiviteter för föreningen. (För några av oss var det första gången vi träffades, så samtalen blev mycket mångsidiga.) Det var spännande att träffas ”i det riktiga livet”.
Som nämnts ovan gav jag också ett litet föredrag. Jag utgick från frågan ”Vad är klarspråk för mottagaren”, och efter föredraget fick jag möjlighet att diskutera experimentella sätt att identifiera effekter av klarspråk i läsning. Ingrid Olsson (Språkrådet), Anne Kjærgaard (Dansk Sprognævn), Andreas Nord (Göteborgs universitet) och Ylva Byrman (Göteborgs universitet) bidrog med många insiktsfulla frågor och kommentarer, så vi får se varthän det kan ta mig i framtiden.
På återseende!
Mikael
Skribent: Mikael Berger
