Det verkar som om nyhetsreportrar inte längre vet säkert om det som de skriver om verkligen har inträffat. Ofta måste det garderas med att något ska ha hänt.  Man får intryck av att det är så brått med att berätta vad som antagligen har hänt att det inte finns tid att ta reda på vad som verkligen hände, om det hände.

Ibland förkommer det föralldel en källa men ändå måste det tydligen garderas – som om  man inte litar på  den.

Vad är detta för ett fenomen? Är det bara ett annat sätt att uttrycka sig? Eller handlar det om att man nöjer sig med allt för lite fakta? Jag befarar att det är det senare.

Skribent: Eva Bäckström

Ibland gör man upptäckter i det svenska språket. Första gången jag la märke till det engelska orden ’mother of pearl’ för pärlmusslans inre, tänkte jag: Wow så vackert! Inte som på svenska. Vi säger ju… pärlemor.

På det polska hotellets frukostmeny hittade vi översatt till svenska: ägg i oordning.
Ja just det, tänkte jag, så fyndigt. I stället för scrambled eggs. Eller, ja…äggröra.

I vissa språk envisas man med att göra saker mindre. Som i grekiskan till exempel där man, fast flaskan är stor, kallar den det lilla vattnet.  Grekerna pratar om det lilla vinet, en lite ouzo, en liten stol – det mesta kan göras litet, i det oändliga. Vad ska det vara bra för?

Men inte är det konstigare än att vi tycker det är dags för lite mat, lite kaffe, lite vin, önskar oss lite bättre väder, att vi vill vara lite snygga i håret eller få på oss lite kläder, ha lite trevligt. Ska vi sätta fram lite kvällsmat? kan vi fråga. Eller tycka att någon borde bringa lite reda bland alla papper. Lite?

Ett annat grekiskt exempel: Säg mig inte betyder helt enkelt säg mig. Så dumt, kan man tycka. Tyckte jag, tills jag kom på att även i svenskan petar vi in negationer ibland: Kan du inte hjälpa mig?  Kan du inte försöka förstå? Ska vi inte gå hem nu? Ska vi inte ha fest snart? Ska vi inte ta disken innan vi åker? Kan vi inte vara vänner nu? Kan vi inte sluta bråka? Är det inte dags att öppna presenterna? Inte?

Dubbel: Kan du inte bringa lite reda bland alla dina papper?

På ingen av dessa frågor kan vi svara ja – bara nej eller jo.

Skribent: Eva Bäckström

I samband med årsmötet i Göteborg 20 mars bjöd föreningen in Ylva Byrman, språkkonsult, språkdoktorand vid Göteborgs universitet och känd från radioprogrammet ”Språket” i P1. Hon beskriver sitt forskningsarbete så här:

”Att vara både ordförande och sekreterare för samma möte – går det? Det är i alla fall arbetsvardagen för många skattebrottsutredare, som inte bara håller förhör utan också ska producera en text som återger förhöret. Eftersom texten gärna ska vara färdig vid förhörets slut, skriver många utredare under själva förhöret – något som kräver att man skiftar uppmärksamheten mellan samtalet och datorn där man samtidigt försöker formulera en text. Andra talar in sammanfattningar löpande under förhöret och transkriberar sedan sammanfattningen. Ytterligare andra spelar in hela förhöret och använder sedan inspelningen för att skriva en sammanfattning när förhöret är över. Men hur argumenterar utredarna för sina olika val? Och hur kan dokumentationsmetoden påverka själva förhöret?”

Dessa frågor svarade Ylva Byrman på när hon på ett intresseväckande sätt berättade om sin forskning för ett 25-tal åhörare, bland annat från några myndigheter.

Välkommen till en intressant språkföreläsning den 20 mars! Då föreläser doktorand Ylva Byrman på temat ”Genomföra och dokumentera förhör”! Läs mer i inbjudan Språkföreläsning (pdf).

Föreningens språkdag ägde rum på Scania i Södertälje den 20 november och bjöd på flera presentationer. Temat för konferensen var terminologi och fackspråk. Ett fyrtiotal språkentusiaster deltog i arrangemanget.

Fler bilder från språkdagen.